Beskrivning
Detta är historien om hur det svenska Postverket i början av 1900-talet betvingade en hård natur, besvärliga väderförhållanden och långa avstånd för att ge glesbygderna i norr en god postservice.
Modiga, nyskapande och uthålliga män - och även en och annan kvinna - skapade fordon och organisation för att klara posttransporter på usla vägar och under långa perioder med djupt snötäcke. I rask takt lades linjer ut till orterna i skogstrakter och fjälldalar. Teknik och arbetssätt väckte beundran, även i andra länder. Postverket gjorde avgörande insatser för infrastrukturen i de norra länen. Redan från start fick resande ta plats i de robusta fordonen som följaktligen kallades diligenser. Organisationen byggdes med tiden ut till ett modernt bussföretag som vid 1970-talet var ett av landets största.
I det mycket glest befolkade trafikområdet fanns inga möjligheter att få verksamheten lönsam. Postverkets ledning ansåg ändå att underskottet fick vägas mot fördelen att själv äga distributionen. När postföringsuppdragen minskade kom i stället de statliga och kommunala bidragen med i bilden. I början av 1980-talet kunde verksamheten visa på en viss vinst.
Författaren till boken, Kjell F. Olsson, arbetade under nästan tjugo år i Diligenstrafiken, både som trafikledare i olika områden och som medarbetare på huvudkontoret i Lycksele. Hans egna och andras bilder i boken visar upp både människor och fordon i den dagliga verksamheten.
Modiga, nyskapande och uthålliga män - och även en och annan kvinna - skapade fordon och organisation för att klara posttransporter på usla vägar och under långa perioder med djupt snötäcke. I rask takt lades linjer ut till orterna i skogstrakter och fjälldalar. Teknik och arbetssätt väckte beundran, även i andra länder. Postverket gjorde avgörande insatser för infrastrukturen i de norra länen. Redan från start fick resande ta plats i de robusta fordonen som följaktligen kallades diligenser. Organisationen byggdes med tiden ut till ett modernt bussföretag som vid 1970-talet var ett av landets största.
I det mycket glest befolkade trafikområdet fanns inga möjligheter att få verksamheten lönsam. Postverkets ledning ansåg ändå att underskottet fick vägas mot fördelen att själv äga distributionen. När postföringsuppdragen minskade kom i stället de statliga och kommunala bidragen med i bilden. I början av 1980-talet kunde verksamheten visa på en viss vinst.
Författaren till boken, Kjell F. Olsson, arbetade under nästan tjugo år i Diligenstrafiken, både som trafikledare i olika områden och som medarbetare på huvudkontoret i Lycksele. Hans egna och andras bilder i boken visar upp både människor och fordon i den dagliga verksamheten.